- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1890 /
450

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I Tyskland skynda kapaciteterna till * militären, i Frankrike
till journalismen. Der talangen kan göra sig gällande, der finnas
trappstegen till alla höga platser i samhället. De främste
författare täfla om äran att skrifva i den dagliga pressen, och en
mängd för att ej suga de flesta af Frankrikes största statsmän
ha alltid under någon period af sitt lif arbetat i tidningarne.
Gambetta var, utom advokat, äfven journalist. Simon är
journalist, Clémenceau är journalist, Jules Ferry är journalist — o. s. v.,
o. s. v. Rouvier började sin bana som reporter åt Havas’|tele~
grambyrå. Och Camille Pelletan — en af de talangfullaste i
kammaren och hufvudredaktör för Justice — gjorde sina
lärospån som riksdagsreferent i Rappel. Claretie intogä förlidet år i
akademien i egenskap af journalist. Och det är endast i
egenskap af journalist som en komplett talanglös karl, hr
Terrail-Mermeix, väljes till deputerad för Paris’ 7:de arrondissement,
Faubourg S:t Germain, som visserligen är kuskarnes, men också
den legitimistiska aristokratiens valkrets.

När kung Umberto säger: »Vore jag icke kung, så ville
jag vara journalist», finner parisaren detta helt naturligt.

* *

*



Journalist-typen har undergått många förändringar.

Tänk på den stora revolutionens första dagar då enatt sagdt
alla menniskor voro tidningsmän. Det unga, af encyklopedisteroa
och tänkarne redan hänförda slägtet kände sina bojor sprängda.
Liksom berusad, drog man frihetens första andedrag, och man
kände ett oemotståndligt behof att ge sina öfversvallande känslor
uttryck. Alla tankar, man burit på under förtryckets år, skalle
nu fram! Ståndens sammankallande föregicks af en svärm af
flygskrifter, och de följdes af hela massor af tidningar, bl. a.
Camille Desmoulins’ Tribune des Patriotes, Marat9 Ami du Peujdc
och Robespierres Dcfenscivr de la Constitution. Parolen var
densamma i dem alla: »De store synas oss store, blott derför att
vi äro på knä! . . . Kesom oss upp!» Man jublade, man skrek.
Man skrek högre, den ene värre än den andre, sansculotten,
jakobi-nen och girondisten. Man öfverbjöd hvarandra i bizarra titlar —
den enes blad hette »Djefvulens tidning», den andres »De lates
tidning»; man fick se publikationer, som hette »Häng mig, men hör
på mig!» »Veckans dumheter», »Tag fast tjafvarne!» o. s. v.
Och man öfverbjöd hvarandra i kraftuttryck — ja, det gick si
långt, att man den 22 januari 1793 överraskade den vid sin upp-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:33:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1890/0424.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free