- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1890 /
527

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Så komma vi slutligen till Strindbergs tal vid
hyllnings-festen för bonom efter »Mäster Olofs» första uppförande. Han
böijar där med en missmodig förklaring att han ioke vunnit
några segrar ocb tror därför att festen väsentligen är att betrakta
som en frids- oeb försoningsfest. Men omedelbart därefter,
liksom för att förebygga ett sådant missförstånd här af, som sedan
fisat sig ändock ha uppkommit, fortsätter ban: »Var jag ioke
med bland de allra starkaste, så var jag med likafullt, ocb blef
jag trött satte jag mig på vägkanten ocb sjöng för dem som höllo
bättre ut, oeb när det blåste isbarkar gjorde jag som orrflgeln i
dylikt fall, då jag gick ut i skogen ocb lät snöa ned mig för att
vänta på blidväder. Man har någon gång trott att jag affcdlit,
när jag endast som Idok seglare har fallit af för att få ta fuUt
igen, och det har varit lika mycket en optisk villa som de
omtalade stjärnfallen, hvilka icke äro några stjärnor och icke häller
l&ra falla, allra minst från himmelen».

Och så dricker han en skål för vårstormames månad, »att
den måtte gå lyckligt ut, så att vi snart f% hälsa den stundande,
den drömda Germinal».

Det kan inte precis kallas hans syndabekännelse, det där!
Han säger uttryckligen ifrån att ban aldrig bar affallit, om man
ock inbillat sig det, och han dricker för vårstormames månad!
Visserligen för att den måtte »gå lyckligt ut», men detta visar
inte att han anser den obehöfiig för det; tvärtom, han prisar
ventöse, ehuru därför att det efter den kommer en Qerminal!
Och detta med full konsekvens. Ty Strindberg har aldrig, trots
illa beskyllningar, »rifvit» endast för att rifva, utan för att
genom rifningen *få luft och ljus» och — för att det sedan må
kanna växa nytt efter det multnade!

Och om läsaren inte misstycker ska vi nu kasta ett snedt
öga i hans sista bok också. Den heter Tryckt och otryckt och
den kom ut efter teatersuccéB’en, om den ock var skrifven förut

— somliga uppsatser t. o. m. långt förut. Men att förf.
föranstaltat dess utgifvande efteråt tyder väl på att han i hufvudsak
vidhåller dess grundsatser. Hade han slagit sig för bröstet och
botfkrdigt ångrat dem, skulle han väl inhiberat utgifningen eller
åtminstone beskurit plantorna.

Bland det första vi finna här äro tre små dramer, af hvilka
de två dessutom hafva uppförts på Svenska teatern i Stockholm:
Fordnngsegare, Paria och Samum. Till form som innehåll
utgöra de ett häfdande af de teorier som förf. framstält i en
annan uppsats i boken, Om modernt drama och modem teater, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:33:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1890/0501.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free