Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vaaateatern alla loford for detta i sin helhet lyckade försök
att uppmuntra den svenska musiken.
Höstens nyhet på deuna scen blef »Der arme Jonathan»,
op. 3 a.
»Stackars Jonathan» af Millöcker är som musikverk
underlägsen ej blott kompositörens chef d’oeuvre »Der Bettelstudent»
utan ock flere hans senare arbeten »Der Feltprediger», »Der
Wassermann» m. fl. Af raffel melodierna är det med
populär udd, de flesta klinga krystadt och monotont. Finare
inter-mezzi — såsom i Tiggarstudenten de bägge kärleksduetterna
— saknas alldeles. Musikens longörer äro ej få och göra sig
ofta tråkigt gällande. Ett par sannskyldiga varieténummer
rädda stämningen, men sänka arbetet som konstverk
betrak-tadt, en synpunkt, som dock tielst torde böra ignoreras.
Texten är tid tals munter nog, tack vare hr Wallmark, den
outtröttlige operettarrangören, men också ej sällan långdragen och
framförallt platt, stundom osmaklig. Obscen blir den dock
i det närmaste icke, en förtjenst i mångas tycke, men i
andras –-
För hr Warbergs skull gläder det oss att operetten gått
bra, trots dess relativa tråkighet. Hr W. sjelf gör allt för att
jaga ledsnaden på dörren. Hans icke mycket tacksamma
impressario- och telegraf kupletter fördragas alla med det
mästerskap i genren, som är hr W:s specialitet. Stackars Jonathan
—hr Strömberg är torrolig som vanligt, men ej nog omvexlande
och humoristisk, torkan är för stor. Om hr S:s sång är ej
värdt att tala. I allmänhet sjunges det skralt på Vasateatern
nu för tiden. Den »stora primadonnan» borde dock prestera
något, tyckes det. Denna rol är som skapad för fru Selma*
Gründer, men — hon tillhör ej teatern längre och hennes
er-sätterska, fru Stenfelt, ersätter henne ej, minst i ett så fordraude
sångparti, där man ock fått höra fru Jensen, som är mycket
vacker och möjligen utmärkt som »medicine doktor» men ocksä
hon som »primadonna» under all kritik. Frk. Ekström har
tillegnat sig ett varietémanér, som väckt stor förtjusning och
mycket hjelper till att förlänga »Stackars Jonathans» lifstråd.
Rösten är tämligen obetydlig, men sången ej utan karaktär.
Hon spelade sin köksa ganska bra, särdeles i andra akten.
Hr Klingers sång var prässad och tvungen, hans spel bättre,
tredje akten gick bäst. Rolen är ju också erbarmlig. Ensemblen
var som alltid öfvad, bättre vid röst borde dock en operettkör
vara. Uppsättningen kostade pengar, men tog sig tack vare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
