Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna skakning bland den rasande massan, som däri syntes
hämta krafter och energi. Ställningen blef allt obehagligare,
spändare, svårare, liksom före utbrottet af ett oväder på
steppen. Något liknande ett bedöfvande åskväder tycktes
det snart komma att gestalta sig. . .
Men med ens blef allt stilla, liksom i förlamande
väntan. Alla blickar riktades mot ett håll.
Rakt mot oss framskred en gubbe; ja, framskred, icke
gick — så tungt stapplade han fram. Han stampade tungt
som en björn, som om han vore färdig att sätta sig vid
hvarje steg. Det hvita, ända till midjan räckande skägget
fladdrade åt båda sidor liksom på en Mosesbild. Hans
liksom en orm sammanrullade gestalt vacklade vid hvarje steg
som for vinden. Då han kom närmare sågo vi ett nära
hundraårigt, skrynkligt ansigte. I hans gråa, ännu lifliga
ögon syntes tårar.
Det var Prow.
När han kommit nära intill oss, stannade han. Hans
magra, insjunkna, liksom en skofvel inböjda bröst andades
ryck vis. Den gamle rörde ljudlöst de blå läpparne, liksom
hölle han på att tugga någonting, och betraktade oss med
de lätt hopdragna ögonen. Det såg ut, som om han,
genom att uppmärksamt betrakta oss, sökte läsa i våra ögon.
Vi iakttogo också uppmärksamt hvarje hans rörelse; man
skulle kunna säga att han förhexat oss. Vi stodo der
tysta, orörliga, liksom om vi fattats af stelkramp eller blifvit
hypnotiserade, utan att finna ord eller uttryck — utan att
kunna tänka. Det behöfdes något särskildt, någon slags
stöt, rörelse, eller något slags ljud för att kunna rycka oss
ur vår förlamning. Den gamle kom oss till hjelp.
Plötsligen bugade han sig djupt. Det gaf oss mod.
— Huru understår du dig?!
Isprawniken tystnade. I vredesmod hade han
begagnat sin stereotypa älsklingsfråga och visste nu icke hvad
han skulle säga. Han insåg, att han hade börjat galet,
— Du!. . . Ah .. . Ah?
— Hvarför gömmen I Er? sufflerade den
uppfinningsrike Poklewskij.
— J-j ja. hvarför, nå!?
Nu kände sig isprawniken i sitt rätta element
Frågorna hvarför, hvartill och huru haglade på hvarandra.
Men gubben mumlade allt jemt otydligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
