- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
30

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur gärdsmygens lif.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de se en farlig roffågel nalkas. Jag stod där länge och
började tro, att fågeln ämnade tillbringa natten där i denna
ställning, då han med ens smet in i ett litet hål mellan
stubbarne, alldeles intill där han suttit. Då det lilla
kräket ej vidare syntes ha för afsikt att komma ut, gick
jag in i boden, och när jag tittade i hålet, såg jag där
den lilla fågelns näbb. I detsamma rörde jag vid
stubbarne, hvarvid han flög ut. Vid närmare undersökning
fann jag nu, att fågeln där mellan stubbarne af grön mossa
byggt ett stort bo åt sig, hvilket till det yttre var alldeles
likt ett vanligt gärdsmygbo, sådant de bygga för ägg
och ungar. Vid nogare efterseende fann jag dock, att
boet saknade den vanliga reden inuti, hvilken var ersatt
af endast ett litet rundt hål, lagom stort för den lille
fågeln att tillbringa nätterna uti.
Hur gärna jag än ville ha detta egendomliga bo,
nändes jag dock ej genast röra det. Den lille
gärdsmygen hade redan skänkt mig så mycket nöje, att jag ansåg
honom ha förtjänt en fridfull natt i sitt mossbo. Med
dessa tankar gick jag ut ur boden och ställde mig att se
in genom en springa. En liten stund såg jag ej till
fågeln, men så kom han och flög bort till boet, men
vände åter om därifrån och flög ut. Det gjorde mig
nästan ondt, att jag skrämt honom, och jag började frukta,
att det lilla kräket för min skull skulle få tillbringa
natten under bar himmel, men så kom han plötsligt igen,
intog åter den orörliga ställningen med näbbet
uppåtriktadt, satt så en liten stund och kröp därefter lugnt
in i sitt bo. Troligen berodde hans ringa skygghet på,
att han var van vid att se folket besöka boden.
Det började nu mörkna, och den gamle gubben, som
jag för tillfället gästade, kom från sina sysslor. Jag bjöd
honom att slå sig ned bredvid mig i det gröna, räckte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:34:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free