- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
125

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Hornugglans lif.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

axel och blef så inburen till sin pinne. Där satt hon
dagen lång och såg sömnig ut. Vanligen blundade hon,
och när man tilltalade henne, öppnade hon helt litet på
ögonen och såg ut som ville hon säga: »Stör mig ej!»
Hon var from som en kanariefågel och nästan
smeksam. Särskildt nöje syntes hon ha af att med sitt näbb
plocka i min fars yfviga mustacher. Min far, som i
sällsynt hög grad älskade djur, var så förtjust i sin lilla
uggla, att han med ängsliga steg gick ut och in, om
ugglan någon morgon dröjde längre borta än vanligt.
Jag minns så väl, hur den älsklige gubbens ögon strålade
af glädje, hvarje gång han fick se sin uggla komma
flygande öfver husen. Glad ropade han då mot henne:
»Där har jag min lilla uggla!» Fågeln sänkte sig genast
vid denna röst, slog till på min fars utsträckta hand och
var genast i färd med att undersöka hans mustascher.
Ugglan var så omtyckt af husets alla medlemmar,
att jag tror, man kom om morgnarne tidigare än vanligt
ur sängen för att få vara med om mottagandet, när hon
kom hem från sina nattliga färder.
Denna hornuggla var ej så ljusskygg, som fåglar af
denna art pläga vara. Hon kom ofta hem först långt efter
solens uppgång och flög ut om aftnarne tidigare, än denna
art i vildt tillstånd plägar göra.
En kulen höstmorgon dröjde den lilla ugglan längre
än vanligt borta. Min far gick ängsligt af och an på
gården, och allas blickar spejade vidt omkring efter henne.
Slutligen kom hon, ljudlöst som alltid, marken utefter
sväfvande in öfver gården. Glad sträckte min far armarne
emot henne, hon flög till honom, satte sig på hans hand,
men föll i detsamma med utbredda vingar ned på marken.
Ängslig skyndade min far att lyfta upp henne, men hennes
lilla hjärta hade upphört att klappa, hon var död. Blod-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:34:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free