- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
150

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om några af Atlantiska oceanens fåglar.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

För att åskåda hans operationer där nere lågo vi
framstupa och sträckte oss så långt ut som möjligt. Så
snart vår raske man kommit utför kanten, intog han en
horisontal ställning med ryggen nedåt och rörde sig
sedan gående, med fötterna mot den lodräta bergväggen.
Sulorna bodde rätt långt ned, och det tog tid att
komma dit. På vägen funnos för öfrigt åtskilliga ställen
i fjällväggen, som voro så konkaverade, att han ej kunde
nå berget, utan sväfvade fritt i luften. Där hade han
påtagligen svårt att hindra linan från att snurra rundt.
När man ser ut från en brant bergvägg, är det ej
lätt att ofvanifrån beräkna höjden. Det tycktes mig dock,
som om mannen gått ned omkring 200 fot, innan han
nådde fåglarnes häckplats. Slutligen sågo vi honom
varsamt förflytta sig några steg åt vänster. Han hade
upptäckt några rufvande sulor inne i en fördjupning af berget
på sin högra sida, och nu rörde han sig som sagdt mot
vänster, sparkade kraftigt mot berget, så att han for ut
från bergväggen samt beskref fritt sväfvande en halfcirkel
och hade beräknat farten så väl, att han kom åter in till
berget midt för den fördjupning, där fåglarne lågo. Innan
dessa hunno ge sig af hade han också, medelst ett
kraftigt tag om halsen, gripit en med hvardera handen.
Medelst ryckningar i signallinan begärde han nu att
blifva upphalad. Detta tog en rundlig tid, men slutligen
steg han upp öfver bergkanten och medförde de båda
ståtliga fåglarne lefvande. Jag, som gärna önskade se en
lefvande sula, hade nämligen bedt honom att om möjligt få
upp en sådan. Han hade lyckats tillmötesgå min önskan;
men han var synbarligen mycket ansträngd. Ansiktet var
rödt som blod, ådrorna voro mycket svällda och han
andades häftigt. Sedan han räckt mig de båda flaxande
fåglarne sjönk han utmattad ned på gräsvallen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:34:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free