Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om fågellifvet vid vår halfös kuster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Isängs hela den låga östra kusten se vi grafänder.
Det är mest gamla hanar, som slagit sig tillsammans i
flockar. Man må dock ej tro, att de därför ha
öfver-gifvit sina rufvande honor, som ligga uppe under en bro,
i ett hål i någon jordvall, i en ihålig ek e. d. Nej, den
vackra grafandhanen har sin maka kär och han besöker
henne i regeln hvarje morgon efter soluppgången. När
hon kommer ut med sina många små, möter hanen henne
på halfva vägen till sjön. Han flyger då kacklande och
svängande fram och åter, liksom glädjande sig öfver sin
talrika familj, och slår sig tillsammans med hona och
ungar, så snart dessa nått hafsstranden. Från denna
stund stannar han hos familjen, visar ungarne lika mycken
ömhet som honan och lämnar dem först, när de kunna
flyga. I detta ömma förhållande makarna emellan liknar
grafanden, som i mycket annat, våra vilda gäss.
Hela vägen längs kusten höra vi ständigt
strandskatans, tolkens och större strandpiparens hvisslingar.
Är marken sank, eller sträcka sig ängar och betesmarker
ned till sjön, blandar sig vipans envisa gnällande med
dessa läten, och ofta höra vi storspofvens skarpa hvissling.
Här och där se vi sälar, som än ligga uppe på
flata stenar och än nyfiket sträcka upp sina hufvuden
ur djupet för att se på oss. Gråsälen är den allmännaste
här, men stundom se vi äfven det trubbiga hufvudet af
en knubbsäl.
Slutligen ha vi hunnit ned till Ölands södra udde.
Här finna vi på östra sidan en stor, kal äng med riklig
gräsväxt sträcka sig från sjöstranden upp till en vacker
löfskog, Ottenby lund. I hundradetal se vi grafänder
vid stranden. De ha dels sina bon i ihåliga ekar uppe
i lunden och dels i djupa gångar i själfva strandvallen.
Den hvitbrokiga grafandhonan törs ej i likhet med sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
