- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
262

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Skåne till de lappländska fjällen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

närma oss dem, upptäcka vi snart hvad det är, som upprör
deras känslor. Bredvid tallen står en gammal björk, och
i en ihålighet där ha ett par hökugglor sitt bo. Den ena
ugglan flyger vid vår ankomst därifrån, och det är öfver
hennes närvaro de små fåglarne gurgla. I ugglornas bo
finna vi, jämte en del sorkar, lemlar och lämningar efter
fåglar, fem små dunbeklädda, hvita ungar.
Längs vår präktiga älf, som med skummande fart
letar sig väg genom skogen, gå vi fram öfver ett smalt
skogsbälte, hvarefter vi åter träda ut på en slätt. Det
är en stor, sank mosse, där hjortron ymnigt växa och
ute på hvilken vi se flera små sjöar. Från den närmaste
sjöns strand flyga plötsligt några vadare upp, skrämda af
oss. En af dem lyser svart till färgen och har långa
ben. Han svingar sig högt i luften och skriker
upprepade gånger »juitt, juitt». Det är den skygga
svartsnäppan (Totanus fuscus). Påtagligen är det en hona
vi se, och det är sannolikt, att hennes uppoffrande
make någonstädes i träsket rufvar deras ägg eller
öfvervakar ungarnes första steg på jaktstråten efter myggor
och mygglarfver. Honan af denna snäppa bryr sig
nämligen föga om ägg och ungar. Det är hanen, som sköter
hushållet och fostrar upp de små, medan honan endast
tänker på sig själf. Hon flyger någon tid omkring i träsken
obekymrad om afkomman och beger sig sedermera redan
i början af juli månad af på flyttning mot södern.
De öfriga vadarne, som lyfte vid sjöstranden, flyga
ej bort. De skrika högljudt »ty ty ty», flyga med
hängande ben omkring oss och se synnerligen prydliga ut
med sina hvita bukar och fläckiga bröst. Det är den
största af våra egentliga snäppor, gluttsnäppan (Totanus
glottis). Honan af denna art är mera huslig än
svart-snäppehonan. Hon stannar vid boet, hjälper sin make med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:34:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free