Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En julafton i Bohuslän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sakta sin gång. Fram och åter hade han gått och
påtagligen sett sig om efter en lämplig hviloplats. Jag
förstod, att han skulle ligga någonstädes i närheten, och
smög mig på tåspetsarna så ljudlöst som möjligt fram
efter spåret.
Slutligen kom jag till ett berg, hvars södra sida
stupade lodrätt ned mot ett kummel af stora stenblock.
Där hade räfven gått ned vid sidan af branten, och jag
såg, att han, för att ej lämna spår efter sig, hade hoppat
från den ena bara fläcken till den andra. Vid ett tillfälle
hade han gjort ett långt hopp till en sten och där satt
alla fyra fötterna på en bar fläck, som ej var större än
min hand. Från denna bara fläck hade han gjort ett
liknande hopp till en annan och på så sätt sökt komma
fram till stenröset utan att trampa i snön.
Att räfven låg där nere var alldeles gifvet. Så
varsamt som möjligt smög jag upp på berget där ofvanför,
och när jag blickade utför branten, såg jag på en
snöbetäckt flat sten tätt under mig ett litet rödt, ludet klot.
Det var räfven. Ringslagen och tätt hopkrupen låg han
där, och hans yfviga svans skylde både hufvud och
fötter. För att ej väcka det vackra djuret vågade jag
knappast andas. En liten stund blef jag också i tillfälle att
betrakta honom, där han låg, den röde gossen, och såg
ut som en boll, hvilken blifvit nedkastad i snön. Hans
päls var yfvig och vacker, ja, hvarje hår stod rätt ut.
Pälsen var för öfrigt det enda jag såg, ty hufvud och
fötter voro, som sagdt, dolda under den tätt till kroppen
tryckta svansen.
Hvad som väckte räfven, vet jag ej. Jag rörde ej
en lem; men han vaknade dock, och att han visste, hvar
jag fanns, bevisades däraf, att han plötsligt lyfte på
huf-vudet och såg upp till mig. Genast reste han sig, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
