Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om hafvets däggdjur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den, som känner, hur hvalrossens tänder sitta, förefaller
det högst märkligt, att djuret kan stycka och förtära en
säl. Vid undersökning af de styckade bitarne af sälens
hud och späck visade det sig, att dessa voro rifna i
omkring 50—70 centimeter långa och omkring 20
centimeter breda remsor. Dessa remsors bredd passade
alldeles in mellan hvalrossens betar, och det var sålunda
tämligen påtagligt, att han hade styckat sälen med
betarne. Troligen har han härunder hållit sälen mellan
sina framtassar, hvilka hvalrossen har förmågan att böja
framåt och röra vida mer än de egentliga säldjuren.
Endast hufvudet saknades af sälen. Alla öfriga delar af
hans kropp fann jag i hvalrossens mage.
Kanske lämnar jag det bästa begreppet om
hvalrossens beteende i naturen genom att skildra hans
uppträdande de få gånger jag själf kunnat iakttaga honom.
Första gången såg jag hvalrossar var under prof.
Nordenskiölds Grönlandsexpedition år 1883. Det var ute i
det isfria hafvet väster om Grönland och rätt långt från
land. Sofia ångade fram mot den i norr belägna ön
Disko. Vädret var det bästa, och hafvet låg lugnt som
en spegel. Då upptäcktes det plötsligt några på vattnet
liggande föremål framför oss. Kikarne kommo fram i
en hast, och genom dem sågo vi, att föremålen voro
hvalrossar.
Kursen ställdes rakt på djuren, och snart voro vi så
nära, att vi tydligt kunde beskåda dem. De voro, om
jag minns rätt, sex till antalet. Alla lågo på rygg, flytande
på vattnet med sina hvita betar vända rakt upp i vädret,
och de tycktes sofva tungt. Vi kommo allt närmare, och
slutligen voro vi så nära inpå dem, att fartygets för inom
ett ögonblick skulle ha stött emot en af kolosserna. Då
tycktes denne vakna, men han var tydligen mycket lugn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
