Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men Aurore skakade skrattande vattnet af sin
klädning, pekade på sina skyddslingar och ropade
gladt: »Jag ville bara hjälpa de svagare i kampen
för tillvaron. Och till belöning uppvakta de mig nu
med en serenad. Hör bara!»
Alla dessa nya intressen och sysselsättningar
uppfylde henne så, att hon knapt fick upp mer än ett
öga om morgnarna förr än hon genast sprang upp
ur bädden och slog upp alla fönster. Hon längtade
ut, så att hon ej unnade sig mer än tio minuter att
kläda sig och lika många att äta frukost.
Mest af alt roade det henne att fiska, och hon
kunde ibland med ett groft bröd i fickan och en
skotsk pläd öfver axeln gifva sig ut i soluppgången
för att följa med fiskaren och taga upp not. Hon
fick snart en rigtig vurm för segling, i synnerhet
stormiga dagar, då den ena kanten af båten låg under
vatten. Hon blef alt mer djärf och oförskräckt och
började tycka om att utmana faran, som fängslade
henne liksom alt starkt och spännande.
Hvad lifvet ändå var rikt! Och hvad naturen
var fullkomligt inrättad! Hur beundransvärd var inte
hvarje liten blomma, hvarje fogelägg. Oaktadt Aurore
sade sig själf, att dessa reflexioner voro gamla och
utslitna, föreföllo de henne dock så nya och
anslående, att hon skulle velat omsätta dem i en dikt.
Ja, hon kände det hela tiden som om hon gick
och bar en dikt inom sig, ett jublande, klangfullt,
formfulländadt och glödande kväde om naturens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
