Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/ FATTIGSTUGAN.
ligt för fru Holmberg att få någon förklaring
här-öfver. Blott det fick hon veta, att hon kommit
springande till smeds-stugan strax efter mor Eva,
men då hon funnit att denna redan var på återväg
med Anna, hade hon ej velat tala med dem utan
gått vidare åt motsatt håll mot fattighuset.
Det kunde fru Holmberg icke finna sig vid, det
störde allt hennes nöje af sin goda gärning, och
det var dessutom allt för orimligt för att kunna
tålas, att den stackars gumman skulle traska ensam på
landsvägen i mörka julnatten och vända ryggen åt
den glädje man velat bereda henne. Fru Holmberg
beslöt att resa och taga rätt på henne och tvinga
henne att få lite trefligt mot sin vilja.
Hennes gästers tacksamhet blef emellertid nu i
afskedets stund så stor, att hon hade svårt att komma
ifrån dem.
Aldrig i sin tid hade de varit med på ett så
ståtligt kalas, och de kunde rakt inte begripa, hur
frun kunde ha råd att kosta på dem så mycket, de
funno det gå öfver all måtta, att man kunde ha
sådana bottenlösa tillgångar. Och när de då därtill
funno att frun lemnade kvar allt det som blifvit
öfver och icke stoppade någonting tillbaka i korgarna
för att ta med sig hem igen, steg deras förvåning
öfver alla gränser.
»Ho tar det inte me sej — hör I, ho tar det inte
me — ho lemnar det kvar alltihop I Herre Gud,
det får vi ju att kalasa på hela julen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
