Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ändtligen var tiden inne, då män kunde våga
tända lampan. Den upplyste ett tämligen stort rum
med ursprungligen eleganta och anspråksfulla möbler,
ehuru nu något passerade. Små soffor för två —
små fantasibord med plysch, broderade stolar och
puffar. Matsalsmöbeln och salongsmöbeln stodo nu
i samma rum — men äfven den förra var -vacker,
ett massivt matbord af ek, skulpterade stolar, ett
antikt skåp.
Ja, när allt detta hade skaffats! Då hade just
den unga Clas Hallin fatt öfvertaga bruket efter sin
far, och om det också var skuldsatt och med
invecklade affärer, så hade han dock varit så viss om att
kunna reda ut alltsammans, han med sin ungdomliga
kraft, sitt friska mod och sin praktiska duglighet, att
de unga med oblandadt ljusa förhoppningar gått
framtiden till mötes.
Hon var van att göra ingenting, var en af
småstadens firade baldockor — men med hvilken glädje
hon nu tänkte på sitt eget hem, där hon skulle bli
så verksam och nyttig. Hon var inte rädd för arbete,
visst inte — det skulle bli bara roligt.
Och arbete blef det. Men roligt blef det icke
alltid. Affären lät icke rycka upp sig — tiderna voro
dåliga — och éfter några år var det ingen annan råd
än sälja bruket till ett bolag och använda pengarne
till att betala skulderna. Sedan hade han haft
platser, än här, än där, som bruksförvaltare, som
verkmästare, som ritare. De vackra möblerna, som voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
