Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och kysste henne flera, gånger på pannan, samt
störtade därefter in i mörkret i sitt sofrum.
»Du ser, att hon är inte utan hjärta», sade
modern, tröstad och rörd öfver detta ovana känsloutbrott
hos dottern.
»Ja det är visst och sant, att det gläder mig att
se det», sade tant Marie. »Och nu ska vi alla be
Gud, att han uppfyller ert hopp, kära Lisbeth, så ska
du se, han hör oss nog.»
Därmed tog hon godnatt och gick.
Fadern kom i det samma ut igen. Han var
synbart bedröfvad öfver att ha förgått sig och talade
vänligt till hustrun och barnen. Men det ängsliga,
plågade draget låg hela tiden kvar öfver hans panna,
och det var ännu något skälfvande och upprördt i
hans väsende, som visade, att det häftiga utbrottet
våldsamt upprifvit hans nervsystem.
»Vet du, hur många medsökande jag har», sade
han plötsligt till hustrun.
»Nej — har du fått veta det nu?»
»Bara 29», sade han i bitter ton.
Lisa hade hört det. Hon hade kommit ut från
sitt rum och stod just i dörren. Hon hade rest sig
från bönen, full af den gladaste förvissning. Gud
skulle höra henne, det var icke möjligt annat. Och
nu träffade henne denna upplysning som ett ovantadt
slag. 30 sökande. Och bland dessa 30 var det
säkert många, som liksom hon hade bedt Gud på sina
knän, att han skulle tänka just på dem — som alltså
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
