Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Gör’ mig inte ständigt sådana frågor. Det är
så pinsamt.»
»Hvarför skulle det vara pinsamt, om du
sanningsenligt kunde svara, att du älskar mig lika
mycket som förr? Tror du det pinar Oskar, när Annie
hvarje dag frågar honom: ’älskar du mig lika mycket
i dag som i går?’ — Tvärtom, han blir så förtjust,
och han svarar alltid: ’mer, mer i dag än i går’.»
»Om du fortfar så där, så kommer jag i stället
att svara: ’mindre, mindre för hvarje dag som går1.»
Han ångrade det med detsamma han sagt det,
ty nu begynte hon gråta igen, och han måste söka
trösta henne.
Men luften var så öfverfull med tändämnen i dessa
dagar, att en ny tvist ständigt utbröt.
Det var just den dagen, det skulle afgöras om
platsen, och Fredrik var så nervös, att man knappt
kunde tala vid honom. Oskar och Annie voro också
just denna dag så retsamma; det var ett
sådantfrås-sande i deras lycka, deras förälskelse och deras
vackra möbler, att Hilma ej kunde motstå frestelsen
att begynna undra om igen, hur stor våningen
egentligen kunde vara vid Nyfors. Det behöfdes icke
mer. Fredrik for upp, som stucken af ett bi.
»Om vi ska tala om det, så går jag», sade han.
»Men Fred, jag förstår dig rakt inte. Det är
som om du inte hade det minsta intresse af att tänka
på vårt blifvande hem.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
