Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ni har hållit på att ta lifvet af oss båda två»,
var hans första, halft förtrytsamma ord.
»Hvarför följde ni då efter mig?» frågade hon
med ursäktande, bönfallande stämma.
»Jag trodde, att ni ämnade göra er själf något
illa.»
»Det skulle jag också ha gjort», sade hon genast
med sin inställsamma naturs drift att alltid göra hvad
man väntade af henne. »Om jag inte hade känt, att
ni var bakom mig, så skulle jag ha störtat mig utför
branten. Åh, madonna mia, hvarför låter du mig
inte dö!» utbrast hon med en snyftning och kastade
sig ned i gräset på nytt, gnidande sina ögon med
håret.
Han lade smekande sin hand på hennes nedböjda
nacke. Då for hon upp igen, kröp fram till honom,
omfattade hans knän och ropade: »hjälp migI skydda
mig, ni som är så god. Tag mig bort härifrån!»
Han satte sig ned bredvid henne och tog hennes
händer. Han ville tala lugnande och förståndiga ord
vid henne, fråga hvarför hon blef så hårdt behandlad,
söka att tillsammans med henne hitta på någon
utväg. Men hon ville ej höra på honom, hon kastade
sig till hans bröst, smög in i hans famn så där
smeksamt mjukt som en liten, kattunge och bad
lidelsefullt: »lemna mig inte! Tag mig bort härifrån 1 Ni
är den enda riktigt goda man, jag någonsin sett.
Låt mig få följa er och vara hos er alltid!»
Han blef alldeles hufvudyr af detta hennes när-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
