Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med mig själf. — Förstår ni det? frågade hon och
såg halft på honom med en skygg blick.
Men Falk vär så uppfyld af det yttrande, som nyss
undfallit henne: »jag menar inte så mycket i yttre
mening — det är oväsentligt» — att han icke hörde
hennes fråga. Han kände sig plötsligt gripen af en
ursinnig svartsjuka mot den unge målaren, han tyckte
sig gripa honom vid akslarna och rqpa till honom:
bekänn i hvad förhållande du stått till henne, du
ynklige lille stackare där, som jag kunde krama sönder
mellan mina händer om jag ville! Han såg honom
så tydligt för sig, en liten smäktande italienare med
svarta ögon, naturligtvis, och kvinligt mjuka rörelser.
Og hvorledes skiltes de? frågade han, i st. f. att
besvara Ullas fråga.
Döden skilde oss, svarade hon och upphörde att
leka med hatten, som hon nu hängde öfver armen, i
det hofi blef stående och såg utåt vattnet.
Döden? Han ljusnade upp. Jaså, han var död,
den lille svarte — det var förbi. Hvad söm än hade
varit, var det förbi.
Han var en späd och svag stackare, i förtid
bruten af ett alt för hårdt lif, fortfor Ulla. Han fick
malarian på sommaren. Jag reste med honom till en
bergstrakt och vårdade honom i ett par månader. Så
dog han med sin hand i min.
Hon skakade litet sand af* hatten och satte den
på sig.
Falk vågade icke fråga mer. Han kände, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
