Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan begynte hon måla på sin stora
amorin-tafla. Men hon kunde ej komma tillbaka i den
stäm-ning som förut hade burit denna komposition. Hennes
gamla modeller voro nu förvandlade från små
förtjusande cheruber till halfvuksna och förvildade
gatpojkar, och hon fann inga, som fullt kunde ersätta
dem. Och dessutom, det gjorde henne hjärtesjuk nu
att se dessa nakna små barnkroppar, att höra dessa
barns skratt och se deras lekar. Hon sköt tils vidare
denna tafla åt sidan och begynte med en ny, stor
duk. Hon ville ej omtala för någon, hvad det var
för motiv, hon hade i tankarna, och tillät ingen att
se det påbegynta arbetet. Om aftnarna var hon ute
med sina gamla kamrater, men de funno henne
mycket förändrad, tyst och absorberad af egna tankar.
Några månader gingo på detta sätt, utan att ännu
någon visste, hvad Ulla höll på med. Sommarhettan
hade drifvit de flesta artisterna bort från Rom, fram
i Juli var hon nästan ensam kvar, men hon höll ut
ändå, hennes atelier var sval och hon gick aldrig ut
förr än sent om kvällarna.
Hennes tafla hade under denna tid undergått
åtskilliga förändringar. Först var det en stor
komposition, en afskedsscen i en familjegrupp. Fadern, en
ung, kraftig sjöman, skulle ut på långresa. Han stod
nära dörren med ett oroligt, upprördt ansigtsuttryck,
som sökte han värja sig mot sin egen sinnesrörelse.
Han höll hustruns, hand helt löst i sin och "utån att
se på henne. Hon såg ej häller på honom utan rättade
Edgren, Ur lifvet. IV. 2. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
