- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898/1902 / Tredje delen: 3 /
40

(1902-1908) Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

följde nu, en tid af tillbakadragenhet och overksamhet, som
hittills varit henne främmande. Men hon genomgick allt med
samma trosfrimodighet, som i hälsans dagär utmärkt henne, och
vidhöll äfven under de svåraste smärtor sitt ofta upprepade
älsk-lingsord, att Gud är kärleken. Denna visshet var för henne
en mäktig tröst och bevisade sin bärkraft in till det sista.
“Sålunda blef hennes långvariga sjukbädd i högsta mening
en segerbädd, uppbygglig och trosstärkande för alla, som hade
tillträde till densamma."

Men när krafterna allt mer aftogo, fördes hon till
Ulriksdals slott, med hopp att ännu en gång få återse sin kungliga
väninna, som då befann sig på utrikes ort. Och detta hopp svek
icke. Drottningen, som alltjämt gifvit upprepade bevis på den
ömmaste medkänsla för den lidande vännen, begaf sig strax
efter återkomsten från sin utländska resa upp till Ulriksdal för
att säga sin förtrogna kammarfröken ett sista gripande farväl.
Och ännu en gång kom drottningen åter, då hon vid resan
till Norge tog vägen öfver Ulriksdal. Sannt betygar det heliga
heliga ordet: “Kärleken är starkare än döden!"

2. Det sista sammanträffandet.

Vid afskedsbesöket i Mars trodde jag mig för sista
gången ha sett fröken Eketrä. Men ännu en gång skulle vi,
genom en underbar Guds ledning, komma att sammanträffa
här nere på jorden.

En afton i medlet af aug. 1895 var jag tillsammans med
några vänner hos familjen T. på egendomen S. i närheten
af Mariestad. Efter supén hade vi slagit oss ned på
verandan och samtalade om en resa till Kinnekulle, som var
beslutad för den följande dagen.

Då förnam jag plötsligt liksom en röst, som hviskade

i mitt öra: “Res till Stockholm i natt!“ — Jag aktade ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:37:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn/33/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free