- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898/1902 / Tredje delen: 3 /
77

(1902-1908) Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Flera sådana upprepanden hördes ofta. Och då allt var slut,
tog fru Béen mig i famn och sade: “Herren vare lofvad, att
allt aflopp så stilla, och bar en allvarets och kärlekens prägel!"

Jag är så glad, ty jag fruktade att det lätt kunnat gå ifrigt

och för hett till. Ja, Herren vare lofvad för sitt fridsord!

Huru stort, djupt intryck dessa bönestunder gjort på

hvar och en af oss, till nytta och tuktan för våra själar, kan
ni knappt ana, men Gud vet det.

Lycklige äro de käre troende Herrens tjenare, som hafva
fått det stora heliga och sköna uppdraget att utså fridens ord
ibland oss!

Tacksammeligen, eder tillgifna
Eugénie.

Stockholms Slott den 9 Februari 1883.

— — — I morgon blir ni hjertligt välkommen, tillika med

den kära skaran, som vänligt vill här glädja mig med att
sitta omkring ordet och hugsvalas, läras och ledas deraf,
gemensamt med mig på Eugénia-dagen..................

Jag har likasom känt i luften, att något missförstånd egt
rum genom menskors “beställsamma11 tungor.. . .

— — — Min döfhet, som ju ofta nog kan kännas ganska
tung och besvärlig, gör mig dock emellanåt rätt stor tjenst,
nemligen då man vill börja tala illa om någon bland mina
vänner. Då hör jag oftast orätt, så att mina svar blifva
någonting ä la “goddag-yxskaft11; och jag måste efteråt
stundom le rätt hjertligt, vid minnet af de häpna miner, som de
förtalande pläga få vid mina alldeles oriktiga svar.

Huru stor synd är icke förtalet, och huru måste ej den
käre Frälsaren bedröfvas, då äfven några af hans bekännare
göra sig skyldiga till sådant. Må vi kunna bortkasta alla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:37:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn/33/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free