Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att efterfölja Kristus, hvilken världen icke kan, icke vill älska,
—- sedan kastas de direkt ut i en hvirlvel af nöjen, förströelser
•och all "världens lust“. Hvilken skärande ironi uti detta!
Och om det redan i allmänhet måste vara svårt, ja
’’nästan omöjligt’ för ungdom, att under sådana förhållanden
kunna blifva Kristus trogen, äfven där man tycker sig vilja
det, — huru mycket svårare vid ett hof! Ja, där tyckes
Jesu liknelse om “kamelen och nålsögat11 isynnerhet slå in.
Och likväl — det finnes ett par andra liknelser af
Herren, i Luk. 15: 4, om kvinnan, som söker efter sin
förlorade penning, och om herden, som söker sitt borttappade
får. De liknelsernas innehåll fullbordas tiderna igenom, ännu
i dag! Och därför se vi, huru äfven i världen bortkomna
.själar, ringa som höga, ja de högsta, efter längre eller kortare
tid ångerfullt återvända till “sin första kärlek", söka och
undfå syndernas förlåtelse och sedan börja bekänna sin tro
på Kristus och omtala hans andes verk.
Du mor, som nu med smärta ser ditt barn fångadt i
världens nät: bed och hoppas på den gode herdens trohet!
Men •—• ingen borttappad kan räddas, utan att där först blir
ärlig syndabekännelse: “Jag är bortkommen i världen; men
jag vill stå upp och gå tillbaka till min Fader och min
Frälsare!" Då sker ännu det, som står i Luk. 15: 20.
Aug. 16. Läste i dag uti Nyboms “Dikter" följande
verser, som erinrade mig om de många gånger jag fordom
samtalade med honom, utan att ana, att hans sinne var
rik-tadt åt det hållet. Verserna lydde så:
Lutad i stilla gråt mot de jordiska fröjdernas urna,
Ser jag min ungdoms bild hägra på minnenas flod.
.Alla de kransar, jag band i min lefnads leende morgon,
Bleka, förvissnade nu, smycka blott multnade kors.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
