Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT MINNE AF JOHAN BRING. 211
jag viel morgonbönen på våra knän och »ropade till
Herren i vår nöd». Men bönen, som förr så ofta styrkt
mig, medförde nu ingen frid, intet ljus. Och dock var
den redan hörd af Gud, såsom jag inom dagens slut
skulle få erfara och se.
På förmiddagen kom ett bref från den stackars
sjuka fru L.. med begäran att jag skulle ofördröjligen
fara öfver till Ersta för att, om möjligt, af pastor Bring
personligen bedja om en plats för henne på sjukhuset.
Hennes son hade förut vändt sig till läkaren, men fått
afslag; nu hoppades hon, att min förbön möjligen skulle
kunna uträtta något till att förskaffa henne denna
sjukplats, af hvilken hon var i allra största behof.
Det var just icke något angenämt uppdrag eller
mycket hoppingifvande att mot sjukhusläkarens nej
försöka vinna ett föreståndarens ja. Men jag har tagit
till regel att i hvarje tvifvelaktigt eller obehagligt fall
städse fråga mig själf: »Hur ville jag, att en annan i
detta fall skulle handla mot mig?» Efter en sådan fråga
har jag i de allra flesta fall min väg genast klar, om
ock ofta ganska svår. Nu skulle jag, om brefvet hade
varit från mig till en annan, ha velat att denne gått till
Bring för min räkning. Alltså var saken alldeles tydlig
och enkel: jag skulle genast begifva mig till Ersta.
När jag träffade Bring, sade han, vänlig som
alltid: »Jag tror, att fru L’s önskan kan bli uppfylld; ty i
dag på morgonen har en af våra kvinnliga patienter
dött, och hennes plats är då ledig». •— Men efter ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
