Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224 UR MINNET och dagboken.
röst skulle betyda mindre än intet, beslöt nu att först i
bön vända sig till »alla herrars herre» och att sedan
gå upp till grefven, som för närvarande vistades på
slottet. Han hoppades att möjligen denne, som var en
god och nedlåtande man, skulle kunna låta sig bevekas
att också gifva sina röster åt pastor L.
När bonden framställt sin begäran svarade grefven
helt vänligt: »Jag skulle kanske, min käre Persson,
under andra förhållande kunnat ha uppfyllt din önskan,
fastän hvad jag hört om din pastor L. just icke stämt
mig till hans fördel. För min egen del är jag likväl
så pass tolerant, att jag till en viss grad kan fördraga
äfven »läseri», när personen dock för öfrigt är någorlunda
hygglig. Jag har ju ock sällan tillfälle att själf komma
i kyrkan här, så att, om jag kunnat göra dig en tjänst
därmed, skulle pastor L. gärna fatt mina röster. Men
denna gång är det mig omöjligt att gå dig till mötes.
Ty jag har redan lofvat en af mina vänner i Stockholm
ått denna gång gifva pastoratet åt den förste på
förslaget, kyrkoherden Z. i M., hvilken förr i världen varit
informator för hans söner. — Farväl, min käre Persson!
Bättre lycka en annan gång!»
Nu återstod intet hopp för Lilltorpsbonden? Nej,
icke efter mänskligt begrepp. Och likväl kunde N. P.
icke upphöra att önska, hoppas och bedja — i
synnerhet detta senaste. Ty ju närmare det led mot
valdagen, dess ifrigare ropade han till Herren och, så
orimligt det än föreföll honom själf, dess mer växte hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
