Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3l4 UR MINNET OCH DAGBOKEN.
gossens samvete. Jag hade vid några tillfällen blygts
att gå med mifl fostermor öfver Norrbro. Hon var
klädd i den tidens så hedersamma schalett; andras
mödrar hade hatt. — Nu ville jag bikta min synd för
pastorn och bedja om hjälp mot den frestelsen. En dag
t°g jag dristigheten till mig och gick till pastorn. Vi
möttes utanför porten. Jag hälsade ödmjukt och
förläget, hvilken hälsning ni vänligt besvarade med några
hjärtliga ord. Men jag hade icke då mod att utsäga
min önskan att få tala med eder. Jag gick vidare, med
såret blödande; men någon förändring inträdde ej då i
mitt hjärta. — Strax därefter blef jag skickad af
klockaren med kallelse till husförhör. Denna kallelse var
tryckt och skulle lämnas till värdarne i husen inom de
kvarter som skulle samlas. Jag kom då in till fabrikör
Cronvall, i hvilkens hus pastorn den tiden bodde.
Inkommen dit mötte jag pastorn, som ånyo sade några
vänliga ord till mig, särskildt om huru Jesus vill frälsa
de unga. Jag gladdes, men fick ej heller då tillfälle att
uttala hvad som låg mig på hjärtat. Men -—• isskorpan
lossnade, och sedan blygdes jag ej mer däröfver att
min kära fostermor icke hade hatt.
Det förefaller som om hela detta tysta arbete och
denna inre strid var en bön om befrielse. Det är godt,
att vår Gud ser i det fördolda. Men tänk, hvilket
arbete för den käre Anden, innan människan helt »ger
upp sin stat». Det var väckelsens arbete. O, hvad
det är dyrbart, att det ej förspillts! Det är Guds stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
