Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
402
ligt, varit missnöjd med min predikan. Det var, såsom alltid, så
myk-ket som borde ha sagts men som fattats, under det att mycket annat
blef sagdt, hvilket, om än icke oriktigt, dock nu var mindre
nödvändigt. — Vid min hemkomst beslöt jag att »fråga Herren» på det sätt
jag i Uppsala hade lärt. Jag slog därför upp min bibel för att se,
hvad Herren ville säga om min predikan i dag. Jag fick upp Jer.
28: jj—17, så lydande: »Och profeten Jeremia sade till den profeten
Hanania: Hör dock, Hanania; Herren hafver intet sändt dig, och du
hafver åstadkommit att detta folket förlitar sig på lögn. Därför säger
Herren alltså: Si, jag skall taga dig bort från jorden; i delta året
skall du dö, ty du hafver med ditt tal afvändt dem från Herren. Och
så blef den profeten Hanania död på det samma året, i sjunde månaden».
Dessa ord kunde icke vara ett »Herrens svar» på min fråga, det
insåg jag genast, sedan det första känslointrycket af de förfärliga orden
förgått. Ty hvilka och huru stora brister det än funnits i min
predikan i dag, så vittnar dock Guds ande och mitt samvete, att jag med
den samma icke har »predikat lögn eller afvändt folkets hjärtan från
Herren». — Huruvida jag ni detta år skall dö» eller icke, det får
framtiden utvisa; jag lämnar mig helt i min Herres händer. Men ett
förstod jag genast: att man icke, på det sätt jag i dag gjort, får
framställa »förvetna frågor» till Herren i hans ord. Därtill är oss bibeln
förvisso icke gifven.
Nov. 7. Till middag här i dag en löjtnant Henrik
Reutersköld, som ute i Schweiz blifvit bekant med baron Alströmer. Denne
löjtnant R. var en ovanligt sympatisk naturmänniska, och han hade
äfven starka dragningar af Guds ande, så att han med varmt lefvande
intresse samtalade om kristliga förhållanden. Vi blefvo goda vänner,
och han sade sig nu önska samtala och sedan öppna en brefväxling med
mig, särskildt om andliga ting.
På aftonen en stund uppe hos Rosenius, som hade varit åhörare
af min predikan i söndags. Han uppmuntrade mig att blifva präst,
samt gaf mig flera goda råd i afseende på predikandet.
Jag omtalade för honom den läxa jag i söndags fick, då jag ville
i bibeln »slå upp» ett svar från Gud. Han bekräftade då, hvad jag
redan förut insett, näml. att sådant oftast är att fresta Gud. »Du sökte
då icke», sade R., »egentligen efter att få veta hvad Gud i verkligheten
hade att säga dig; ty sådant får man icke lära så där ’på en slump’.
Utan du ville blott få ett bibelspråk, som skulle på ögonblicket
borttaga den obehagliga känslan af missbelåtenhet med dig själf, som du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
