- Project Runeberg -  Ur Minnet och Dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898 : Andra delen /
62

(1899) [MARC] Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

62 UR MINNET OCH DAGBOKEN.

mellan oss!» —- En annan dag, då doktorn inträdde,
frågade denne: »Hur mår grefven idag?» Svar: »Gud ske
lof, så bra, så bra, ty Jesus är min frälsare!»

En annan dag utbrast den käre gamle: »Gud ske
lof! Det är fullkomnadt och besegladt med Jesu eget blods
insegel. Men ingen kan tro hvilken kamp det kostar,
innan man kommer därhän att kunna helt lita därpå».

— »Det går hemåt, uppåt, från jorden till himmelen.
Jag tycker bara, att det går för långsamt; jag har ingen
andedräkt för jorden mer.» — Korteligen: jag kan icke
anföra alla växlande uttryck af ljus och mörker i vår
älskade faders själ.

På mellanstunder kunde han ock tänka på vårt
bästa, på barnens och på hela fosterlandets. En dag
var hans hälsning denna: »Har du varit hos Kristus i
dag? Svara ej lättsinnigt •— har du varit hos Kristus?»

— Och åter: »Det är en sak, som jag så innerligt
önskar: att de små barnen ej måtte försummas. Vi
måste särskildt några stunder dagligen vara vid nådastolen
för att tigga om miskund, om nåd och ljus för oss och
våra barn. Vi måste vara trogna förmyndare för dem,
så länge vi lefva; likasom vi själfva behöfva Jesus till
vår förmyndare, så länge vi lefva. Försumma icke de
kära barnen — lämna dem ej ensamma. Måtte de
aldrig bli skilda från sin Jesus!»

Men snart var han åter inne i sina egna erfarenheter.
Så yttrade han den io Mars: »Ack, du oroliga,
obändiga hjärta, intet kan stälja dig! Tack, min Gud, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:37:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn2/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free