Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142 UR MINNET OCH DAGBOKEN.
mare öfver hans handlingssätt, anse sig genomskåda
hans förutsättningar och däraf draga sina högst
omotiverade slutsatser.
Hvad tänker en människa, som i ett bref har
förolämpat en annan och sedan icke vågar sätta sitt namn
därunder? Antingen tänker hon: »O ni också allt, hvad
jag i detta bref har skrifvit, innehölle de renaste och
ädlaste sanningar, så skulle dock min underskrift
fördärfva alltsamman. Ty jag är en så illa känd person,
att mitt namn skulle vara nog för att göra brefvet
värdelöst.» Antingen tänker hon så, eller ock — enär få
människor tro så illa om sig själfva — tänker hon
snarare: »Nu har jag gjort en så lumpen sak, att jag skäms
att sätta mitt namn under.»
Den, som gör det goda, är icke rädd för ljuset;
men ingen dorn kan väl vara hårdare och sannare öfver
hvad en människa gjort, än hennes egen dorn: »Detta
skäms jag för!» Och denna slutsats är så logisk, att
en ytterligare dom öfver denna art af anonymitet
alldeles icke behöfs. Den person, som nedlåter sig att
skrifva anonyma ärekränkningar mot andra, har redan
dömt sig själf.
Om människor ha olika åsikter, kunna de samtala;
är det två häftiga naturer, så gräla de; är det tvä råa
naturer, så slåss de; men om den ena gömmer sig bakom
en buske och i mörkret skjuter en förgiftad pil på sin
motståndare: hvad kallas det?» — — —-
Men, såsom redan är sagdt, det finnes också en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
