- Project Runeberg -  Ur Minnet och Dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898 : Andra delen /
238

(1899) [MARC] Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

238 DAGBOKSBLAD.

ställning om skiljaktigheterna i de andliga gåfvorna, hvilken
icke borde störa endräkten de kristna bröderna emellan.

Magister Rosenius utsade å stiftelsens vägnar en
tacksägelse till talarena från landsorten, för hvilka de tvänne
nu afhandlade ämnena särskildt varit åsyftade.

Resultatet af öfverläggningen öfver dessa punkter
affattades i följande ord:

Andra frågan: De särskilda andliga gåfvor, som
inom församlingen finnas både hos präster och lekmän,
skola i kärlek begagnas till hennes uppbyggelse och få icke
missbrukas; församlingen bör taga kännedom 0111 dessa
gåfvor och söka använda dem i en för dem lämplig
verkningskrets. Skulle inom de kyrkliga inrättningarna någon
verkningskrets för vissa gåfvor icke finnas utstakad, så äga
de troende att dels genom enskild verksamhet, dels
medelst bildande af föreningar, söka göra dessa gåfvor
fruktbärande.

Tredje frågan: Där andens sinne råder hos både
prästman och lekman, måste dessa, enligt mötets tanke, ha
ett gemensamt syftemål: att frälsa själar; någon strid mellan
dem bör då icke kunna uppkomma.

Juni 11. Aftonen hos grosshandlar C., jämte många
bröder (se sid. 17). Bland annat, som jag vill minnas från
denna afton, var följande små stycken ur en nyligen
öfversatt, men ännu icke tryckt bok, dem d:r Bergman uppläste.
Jag fick låna dem till afskrifning:

»Jämfördt med hela mänskligheten är Guds folk endast
några ’igenblifna’ (1 Kon. 19: 18; Es. 1: 9). Dock är det
på fortvaron af dessa »igenblifna», som kyrkans bestånd
hvilar. Det skulle för människor vara omöjligt att rätt
igenkänna och hopsamla alla dessa »Guds utkorade», men
»Herren känner sina».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:37:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn2/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free