Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var ett hiifvud med yfvigt liår och skägg och
blänkande ögon, som tittade in i rummet.
Elisabet reste sig och stirrade på synen.
Det var han!
Först öfverväldigades hon af en förskräckelsens
stelhet och så af samma ilande ångestsmärta, som
en gång förut skurit igenom hennes kropp. Hon
skrek eller försökte att skrika, och sedan visste hon
ingenting mer.
Då husjungfrun kom in i salongen, låg frun
af-svimmad på golfvet.
Det var ingen glad anblick, som mötte Axelsson,
då han slutligen kom hem. Båda jungfrurna i
sängkammaren, flaskor och karafmer uppradade på bordet,
kläder omkringkastade och i sängen Elisabet, blek
och förstörd.
Hon öppnade ögonlocken, då han kom fram till
henne och ett par stora, förfärade och förvirrade ögon
blickade upp mot honom.
»Är han qvar?»
Men så slöt hon ögonen igen, utan att vänta på
svar, liksom hon förstått, att hennes tanke icke var
redig. En svag jämmer gick öfver läpparna.
Hon hade yrat förut, och några ord från
jungfrurna lät honom förstå, hur allt gått till.
Axelsson sof icke en blund den natten. Han
satt vid sin hustrus hufvudgärd eller gick fram och
tillbaka på golfvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
