Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 DEN LYCKLIGA ÅLDERN
Idiotiskt av henne att glädja sig åt något som
hälst! Inte en människa i staden som hon kände
Gudskelov för det för resten, då det visade sig att
hon var dömd att släpa omkring med släkten —
på muséer, med Birgit som kom i extas över
allting och tant Benedikte, som tömde ut sitt
vetande för släktingarna från landet, så att det
hördes på trettiofem meters omkrets och stackars
tant Hilda, som var dödstrött men inte ville
ge sig.
— Uni Hirsch! Nej, har man sett på maken,
är du i stan!
— Dagmar Schjöttlevig!
— Jo du! Dagmar stack sin arm under Unis
och svängde henne runt.
— Jaså du vet det således inte?
— — — att du har mist din mor, jo, sade
Uni i sänkt och deltagande ton. Jag såg det
i Aftenposten.
Dagmar suckade och teg ett par ögonblick.
Men så räckte hon upp sin utbredda hand för
ansiktet på Uni. Det satt en slät guldring på
ringfingret.
— Gratulerar! Är du förlovad.
— Visst inte! För länge sen rättare sagt.
Gift du!
Hon drog utan vidare Uni med sig tillbaka igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
