Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJÄRDE KAPITLET 123
reste dit och skulle aldrig se honom mer —
jag mäktade liksom ingenting — inte börja om
igen med allt det gamla, träffa dig och du mte
skulle vara min längre, bara vänner, jag kunde
inte ...
Sedan ångrade jag det som en hund. Att jag
inte gripit tag med båda händerna, då du räckte
nxig så mycket som lillfingret.
De hade fått fram näsdukarna, snöto sig sam-
tidigt och brusto i skratt, halvt snyftande båda
två.
Slutligen kommo de sig för att gå.
— Jag har på det hela taget inte gjort annat
än tänkt på dig ända sedan kvällen jag gick för-
bi dig vid spårvagnen, sade Kristian på vägen.
Jag stod just och tänkte på dig då du kom, jag
trodde jag såg i syne . . .
Det var inte mycket folk på teaterkaféet då de
kommo in. Kristian lyfte av hennes kvällskappa.
— Du är ännu mer förtjusande än jag minns
dig, viskade han innerligt.
Uni log tacksamt. Hon hade varit rädd att
hon skulle varit fullkomligt färglös i sitt lilas —-
rödögd var hon naturligtvis också.
De satte sig och Uni smög sin hand i hans.
— Och du då, du har blivit så manlig, Kris-
tian.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
