Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJÄRDE KAPITLET 127
Han gick långsamt hemåt i motvind, med de
små frusna snökornen stänkande in i ögonen, ge-
nom de öde, tysta gatorna.
Kristian knöt händerna, och fick känna att
han fortfarande gick med hennes portnyckel i han-
den.
Hans lilla, lilla . . . Kanske hon låg och grät
nu. Nu var hon ju ensam. Hennes lilla kalla,
belamrade rum — hon hade gjort några svaga,
misslyckade försök att få det konstnärligt, men
det hade bara blivit gyttrigt. Hon sov väl nu,
hoppades han.
Han längtade själv inte efter något annat än
sömn. Det var dumt att ångra — I middags, då
han gick hemifrån, hade han inte anat vad som
skulle hända.
Hur lycklig han skulle gått här nu om det inte
slutat som det gjorde. Jo men han var lycklig.
Ångra, nej. De voro ju unga, älskade varandra,
svarade inte för någon. Hans hjärta endast sam-
manpressades då han tänkte på hennes ångest-
fulla, vilda smekningar, på hennes magra lilla
kropp —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
