Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286 DEN LYCKLIGA ÅLDERN
prat, men jag liar inte älskat någon annan än
dig. Då det andra var slut — å, jag hatade,
jag pinades av vart minne. Ocn mest av alla
de där små sköra sakerna, som inte äro något,
när kärleken inte finns med. Liksom de under-
jordiskas guld, som blir vissna blad, då dagern
kommer. En gång skrev jag hans namn med
skidstaven i snön — jag kunde skrika av blygsel,
när jag tänker på det.
Men Per, allt som varit mellan dig och mig,
min djupaste förödmjukelse, jag älskade att
tänka på det, älskade smärtan. Fastän det var
som om var enda rottråd jag hade i livet blev
avsliten. Jag visste att det måste sluta med
döden, men jag ville inte undvara något.
— Edele, Edele. Jag vågade inte säga det.
Men jag borde ha förstått att det var livsfarligt
att tiga. Men jag våga(le inte. Försök att för-
stå mig. ..
Jag kände nog vad du menar med kärlek.
Och Edele, jag är så mycket äldre än du.
Du förstår inte vad det betyder. Jag trodde
att jag skulle slippa billigare ifrån det — inte
behöva sätta in hela livet.
Så är det — det sitter så fast i allt som är
manfolk, att man vill ge sig in i leken med
blanka fjädrar, purra upp sig och klucka och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
