Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTE. OCHIHEEM MA
åren var tidig och ovanligt varm — ja
härligare än mången ann vår — hvar-
före en liten flicka tyckte sig kunna
springa barfota. Gulle, — så hette hon — tog
af sig strumpor och skor, öppnade dörren, sprang
ut till sin älsklingsplats i en stor löfskog.
Där bade hon funnit en mera ovanlig sittplats
i en bergskrefva — som enkom gjord för henne.
Den liknande en soffa med ryggstöd och sidor
af sten. Med ett mossbelupet sittsäte.
Förut hvarje vår, hade hon suttit där, men
ej märkt eller iakttagit allt det underbara hvil-
ket hon nu såg. Allt föreföll henne så olika
det hon sett förut. — Hvarför måntro? tänkte
hon och fördjupade sig i lyssnandet af de märk-
värdiga, underbara ljud hon nu hörde — hon
tyckte att skogen liksom hviskande berättade
henne något hemlighetsfullt. Det knäppte så
märkvärdigt i trädtopparna, att hon försökte
höja sin blick så högt hon det kunde för att
iakttaga hvad det var. De sprängfärdiga knopp-
höljen knäppte så lustigt tyckte hon. Därefter
såg en massa med flyttfåglar som flögo öfver
henne och satte sig på de höga träden. Deras
sommarhem var i Finland.
Dag efter dag märkte hon, att de byggde
bon hviskande och hvisslande hvarann i örat
om något sagolikt, om ljufva roliga händelser
som hon förut ej förstått, men trodde sig nu
gissa till dem. Lyssnande en stund på deras
glada kvitter tyckte hon sig höra ett bekant
ljud komma längs jorden... Hon spratt till af
fröjd, det var hennes älskligsbäck som kom
porlande. Hon sprang till den och sade: Väl-
SAGAN OM GULLE.
ATT WE;
kommen min kära bäck med vårens hemtref-
liga ljud — du sipprar åter öfver stenar och
grus och allt som är i din väg förän du kom-
mer ned till ån. Jag måste nu pröfva dig med
en stor sten, för att stänga vägen. : Hon kastade
den i dess midt, men bäcken porlade lika fullt
kastande vattenstrålar mot stenen och skum-
mande flöt vattnet ned till ån. Alla dagar
stod Gulle där invid en stund iakttagande bäc-
kens språng och alla de blommor som fått lif
vid kanten och i närheten af bäcken: Hon
plockade af dem — satte sig i sin bergsvrå
och bandt af dem buketter och kransar. Hon
lade en krans på sitt hår — och tyckte sig
likna en sagoprinsessa. Hon hade en bok med
sig för att studera —- men det gick ej att läsa
nu, .när det var något trefligare i fråga. ’ Vå-
rens härligheter funnos i- mängd, att se på.
Små skalbaggar, myror på marken och i bus-
kar välkomnande hvarann med känselsprötet.
Spindlarna väfde flitigt sina nät för rof de
längtade efter. När väfven var färdig satte
sig spindeln i midten spanande på alla de små
djur som flögo af och till i dess närhet. Blod-
törstig och rofgirig som hon är passade hon
på tillfällen när en fluga fastnat i nätet. Hon
sprang genast på flugan och sög blodet ur
den.
Gulle kände obehag för spindeln och haun
ej hjälpa flugan. Men så flög en vacker fjäril
dit — trax tog Gulle en pinne och lyfte fjä-
riln där ur. Fjäriln sparkade nätstoftet från
sina fötter och flög på Gulles hår, tackande
henne för hjälpen. Spindelväfven var sönder-
125
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
