Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vägen till anden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^ JJ-^Jli^^
^ 1
, - ; ’
.* 61
uppochnedvänd, och som sättaren mera känner, än
ser. En liten långsträckt och smal låda, vinkelhaken,
hvars ena tvärvägg kunde i mån af radernas längd
flyttas med en skruf, mottog de med högra handen
fattade typerna. Venstra handens tumme hade dervid
på sätt och vis öfveruppsigten, ty kännande efter
signaturen öfvervakade han deras rättvända ställning,
och fasthöll den växande raden. Eegina betraktade
en stund med spänd uppmärksamhet sättarens snabba
grepp, och då hon samtidigt såg, huru raden under
hans venstra tumme växte i vinkelhaken utropade hon:
«Var god och håll upp ett ögonblick! Jag ser
visserligen
edert grepp i stilfacken, men jag kan icke se, att
ni tager nå-
9 got derutur,, och likväl finner jag att
raderna i den lilla lådan
växa under er venstra hand. Ofta tycker
jag, att ni endast
doppar fingerspetsarne i facken. Det ser ju ut
som trolleri!»
Sättaren, som var en äldre man, skrattade vid detta
beröm öfver hans fingerfärdighet och sade henne,
att han för en veckopenning af 4 Thaler, hvilket
ansågs rätt mycket, måste dagligen sätta vidpass
9000 bokstäfver, korrigera det satta och efter slutad
tryckning åter ’aflägga’, d. v. s. återlägga hvarje
typ i dess fack. «Det gör således», tillade han,
«hvarje dag för 20 groschen, sättning och af läggning
hopräknade, 18,000 grepp, d. v. s. precis ett på två
sekunder.»
Eegina häpnade, ty hon hade förestält sig, att detta
yrke, hvilket hon hade att tacka för så många stunder
af själsnjutning, vore mera lönande. «Jag vill också
aldrig mera blifva ond», sade hon med barnslig
godmodighet, «då jag träffar på ett tryckfel,
hvaröfver jag förut många gånger har förargat
mig. Huru lätt är det icke att göra ett felgrepp,
när man skall arbeta i så ilande fart!»
«Derpå bero tryckfelen likväl minst», svarade sättaren
leende, «utan på af läggningen, emedan isynnerhet
nya stilar ofta hänga så fast vid hvarandra efter
tryckningen, att en bokstaf ganska lätt följer med
en annan i orätt fack, och våra fingrar dervid såras
på de §karpa kanterna.»
August hade under tiden sett på en annan sättare,
som lade af. Denne upplyftade ett ord i sender af det
satta och kastade typerna, som han mellan fingrarne
tryckte isär från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
