Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - För de små
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
303
Då er moder torkar tvättade kläder, så blefvo dessa
först af alla krafter lirvridna, tills icke en enda
vattendroppe vidare rann af dem. Men ändå blef mycket
vatten qvar i dem, hvilket linnet så till sågandes
icke ville gifva ifrån sig. Men till slut måste det
likväl lemna från sig äfven detta vatten; ty det
hänges på streck, och sedan kommer luften och solen,
och ofta är redan inom en timme allt det qvarhållna
vattnet borta, tvättkläderna äro torra. Hvar har då
vattnet tagit vägen? Om J än aldrig så noga passen
på, så kunnen J likväl icke se huru vattnet begifver
sig af derifrån. Mången gång, äfven om det icke
regnar, dröjer det kanske tre, fyra gånger längre,
innan tvätten blifver torr, eller kanske måste pigan
tillochmed hemföra den våt.
Så som med tvätten förhåller det sig äfven med
paraplyn, som er fader hade med sig hem drypande våt
och nu ställer ifrån sig uppspänd för att torka.
När kammargolfven blifvit skurade, så torka äfven de
snart igen, särdeles sommartiden.
Om J hafven vätt ned en handduk, så svängen J den
fram och åter i luften eller hängen den på den varma
kakelugnen, för att fortare få den torr.
I alla dessa fall kalla vi det, som sker, torkning
eller att blifva torr. Det består deri, att vattnet
försvinner eller åtminstone blifver osynligt för
oss. Vattnet är således ett slags trollkarl, det kan
försvinna, det kan göra sig osynligt.
Men har det också verkligen försvunnit,
d. v. s. finnes det nu derefter alldeles icke
till? Nej, så är det icke; det har blott antagit en
annan gestalt och har i denna andra gestalt begifvit
sig på annat håll. Vattnet är en rigtig vandringsman;
icke blott den muntra bäcken hoppar i sin bädd, allt
vatten sträfvar ständigt, om man icke säkert stänger
in det, att gå bort.
Men hvarthän går det då? Det går upp i
luften. Eegn-vattnet går likväl äfven den motsatta
vägen, det nedtränger i marken och deraf uppkomma
sedermera källor.
När vattnet vid en saks torkning bortgår, så går
det än långsamt, än fort. Det är mången gång som om
det vore trött eller icke hade synnerlig lust att gå
bort. När det vid kall väderlek regnar, så förblifva
vägarne länge våta, hvaremot de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
