Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konst och natur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354
anordning. Denna företeelse, som snart sagdt kunde
förefalla oväntad, beror helt naturligt deraf, att den
hundratals gånger förnyade åsynen af ekar och björkar,
almar, lindar, granar och tallar har i menniskors
hjerna inpreglat en minnesbild af alla dessa trädslag,
hvilken genom målade bilder af samma trädslag väckes
till lif, äfven om man alldeles icke var medveten af
att de så ofta helt tanklöst betraktade träden hafva
en bestämd olikhet i sitt allmänna yttre utseende. Det
är och förblifver en af de märkvärdigaste företeelser
i vårt andliga lif, att ögat äfven utan vår vetskap
eller önskan från den fortsatta beröringen med
ytterverlden upptager en mängd intryck och så till
sägan-des lägger dem i förvar i vår hjerna, der de
hvila som en omedveten besittning, tills de genom
någon yttre anledning kallas till lif. Då detta sker,
märka vi först med ett uppvaknande ur vår omedvetenhet
och med ett ’ack ja!’ att vi redan förut visste det.
Denna förmåga hos menniskoanden är just orsaken
till att äfven den med trädens verld obekante mera
tilltalas genom karaktersfulla trädafbildningar,
än af löfverksmåleri.
Må man likväl nu icke missförstå mig. Jag menar icke
trädens botaniska kännetecken, som finnas utpreglade
hos blad, blommor och frukter. De höra icke till
landskapsmålningens trädkarakter, hvartill kommer,
att de redan för det inskränkta utrymmets skull
ingalunda kunna komma i fråga att göras synbara på
ett landskapsstycke. Bladformen har endast så till
vida något inflytande, som löfverkets karakter af den
är beroende. Lönnens breda, flikiga och tandade blad
föranleda ett helt annat löfverk, än bokens äggrunda.
Våra unga landskapstecknares ’naturstudier’ inskränka
sig ganska ofta till äfventyrliga stammar af underlig
form och till imposanta skogsjettar, och deras
stift mattas så snart det kommer öfver de gröfre
grenarne till de finare, hvarefter universalmedlet
’löfmassan’ tillgripes. Den som känner trädslagen
kan vid de flesta landskapstaflor icke undgå att,
endast med omkastning af orden upptill och nedtill,
tänka på Horatii uttryck: mulier formosa superne
desinit in piscem turpiter atrum.*
* Upptill en skön qvinna, nedtill e» ohyggligt
svart^fisk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
