Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Räddad af en glasögonorm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med silfverbeslag och elfenbenskolf. Med ett
triumferande grin stack han revolvern i sin
tätt åtsittande gördel, som var det enda plagg
han bar, och kastade därefter ännu en gång
en hastig blick kring rummet för att öfvertyga
sig, att ingenting annat hade undgått hans
uppmärksamhet.
Jag vet ej rätt, hvarför jag just i samma
ögonblick riktade min blick åt det håll där
ormen låg. Denne hade synbarligen blifvit
störd genom banditens inträdande, huru tyst
detta än förefallit mig; den klufna tungan hade
ånyo begynt spela, och ögonen, som vid
sömnens annalkande blifvit dåsiga, gnistrade nu
som glödande kol. Plötsligt stannade tjufven,
vände hufvudet åt ena sidan och lyssnade med
den yttersta uppmärksamhet. Ett ögonblick
kunde jag ej begripa, hvarför han gjorde så,
men i nästa minut kom jag underfund därmed.
Han var tydligtvis ingen nybörjare i yrket, och
han visste väl, att fint folk bruka vara försedda
med fickur; han hade hört tick-tacket af min
klocka och försökte nu att genom detta ljud
leda sig till dess gömställe. Ögonblicket
därefter klarnade hans mörka ansikte af
belåtenhet, och med försiktiga steg smög han sig
närmare sängen. På tio eller tolf stegs afstånd
därifrån stannade han och flyttande knifven från
vänstra handen till den högra samt for med
fingret öfver eggen, liksom han velat öfvertyga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
