Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bella Palmfelts hem var icke rikt och icke heller fattigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detta borde uppmuntras eller icke, lofvade hon
Bella att bjuda Hanna Rappe till sig.
Bella gick och fröjdade sig häråt en hel vecka
och sökte under tiden komma Hanna närmare.
Hon gick ibland och satte sig bredvid henne
under qvarterna och sökte inleda ett samtal. Ibland
gick det, då Hanna var på det humöret, ibland
fick hon endast korta, trumpna svar eller ett
halft ovänligt: – låt mig vara i fred.
Det oaktadt tröttnade Bella ej att försöka
vinna henne. En oförklarlig sympati drog henne
ständigt till Hannas sida, och kamraterna sågo
med afund huru hon allt oftare föredrog hennes
sällskap framför deras. Det harmade isynnerhet
Jenny Stenman och Agnes Lund, hvilka begge
voro förälskade i Bella och täflade att vinna
henne med högar af karameller och hemlighetsfulla
förtroenden. Bella var vänlig mot dem,
som mot alla, men hon tröttnade småningom vid
deras innehållslösa pladder och längtade tillbaka
till Hannas sunda, kraftiga, alltid väckande samtal.
Hannas tillbakadragna, litet öfverlägsna sätt
retade dem. De hade i början försökt ställa sig
väl med henne, hon var ju den bästa på klassen,
men alla deras bemödanden strandade mot Hannas
kärfva: – jag viii helst vara i fred. De
drogo sig tillbaka med en viss hämndkänsla,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
