Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bella och Hanna sutto vid matsalsbordet i den förras hem och läste zoologin till morgondagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
syster, och hon satte sig till motvärn. Nedra
läppen sköts fram med en trotsig blick, och hon
gjorde sig styf som en gärdsgårdsstör. Något
straff skulle Bella ha, som ville stoppa henne i
sängen. När Bella det oaktadt bar henne mot
dörren, satte hon i att tjuta af alla krafter och
slog Bella i ansigtet med sina knubbiga händer.
Bella tog en mycket allvarsam min på sig,
alldeles som mamma, och sade: – Helmi, nu är
du ej snäll.
Den lilla skrek allt värre och sträckte sig
mot modern, som just inträdde. Denna förstod
hvarom fråga var och såg småleende Bellas
bestämda min. Hon skakade på hufvudet: – mamma
törs ej taga dig, Nukku Matti väntar, – sade
hon och kyste barnets lilla ulfvande mun.
Bella bar obeveklig bort henne, och det
dröjde ej länge, innan den lillas upproriska
egenvilja domnat bort i den sötaste sömn. Tårarne
sutto qvar i ögonhåren, och läpparne darrade
ännu litet i sömnen. Men småningom utplånades
dessa sorgens spår af de lyckliga drömmar
man drömmer i englarnes vakt.
Fru Palmfelt hade icke kunnat undgå att
märka, att Bellas hela väsen vunnit i fasthet den
senaste tiden. Hon såg det nu åter på detta lilla
drag. Förr hade Bella haft så svårt att motsätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
