- Project Runeberg -  Världarnas utveckling /
43

(1906) [MARC] Author: Svante Arrhenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Himlakropparna, särskildt jorden, såsom hemvist för lefvande varelser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

43

ningen från jorden ej spelar någon märkbar roll i månens
värmehushållning.

Helt annat vore förhållandet, om jorden hade Jupiters
11,6 eller Saturnus’ 9,3 gånger större diameter. Då skulle
jordens strålning mot månen vara en sjättedel resp. en
niondel af den nuvarande solstrålningen, om jordytans
temperatur vore 360°. Häraf kan man beräkna, att
Jupiter och Saturnus skulle stråla ut lika mycket värme mot
en måne på 240,000 resp. 191,000 km. afstånd (då
jordmånens afstånd från jorden är 384,000 km.) som solen
strålar mot Mars, allt pr kvadratcentimeter, om de sagda
planeternas temperatur vore 360°. Nu finnas såväl vid
Jupiter som Saturnus månar belägna inom kortare afstånd
(126,000 resp. 186,000 km.) än de nämnda, och det är
således ej alldeles otänkbart, att dessa kunna från sin
centralkropp mottaga värmemängder, som göra dem tjänliga
för lifvets uppehälle, om de äga en starkt värmeskyddande
atmosfär. Svårare synes det vara med ljusförhållandena
på dessa innersta månar vid Jupiter och Saturnus. Då
deras planet lyser som starkast, är hans ljusstyrka
endast en sjättedel resp. en niondel af solens ljusstyrka,
som där är endast en tjugusjundedel resp. en nittioendel
af hvad den är på jorden. Då planeterna voro glödande,
voro utan tvifvel deras månar någon tid tjänliga för
lifsutveckling.

Att luftkretsen utöfvar en inverkan, som skyddar mot
värmeförlust, antogs redan vid början af 1800-talet af den
store franske fysikern Fourier. Hans idéer utvecklades
sedermera af Pouillet och Tyndall. Deras teori kallas
för drifbänksteorien, emedan de antogo, att atmosfären
inverkar på samma sätt som glaset i en drifbänk. Glaset
äger nämligen förmågan att släppa igenom så kalladt ljust
värme, det vill säga sådana värmestrålar, som kunna
uppfattas af vårt öga, däremot icke mörkt värme, till exempel
sådant, som utstrålar från en varm kakelugn eller en
uppvärmd jordmassa. Värmet från solen är till största delen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:55:04 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/utveckling/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free