Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 M. G. Rosenius.
om Christi naturers inbördes förhållande hvad som anmärktes i afse-
ende på hans preexistens, att deras lära är till formen mera utbildad
än N. Testamentets.
Utan tvifvel ligger orsaken till detta förhållande i den mera be-
stämdt utpräglade karakter, som den gemensamma ställvingen till tidens
antikristiska företeelser hos de ap. F. hade antagit. Att en afgjord
apologetiskt polemisk riktning isynnerhet emot de gnostiska irrlärorna
hos dem utgör ett synnerligen framstående drag, hafva vi redan sett.
Deremot äro N. Testamentets antydningar i samma riktning ännu myc-
ket obestämda. Bland de ytterst få hit hörande ställen, der fråga är
om Christi gudom, må anföras 1 Joh. 2: 22: ”Ho är en ljugare, om
icke den, som nekar, att Jesus är Christus? Den är antikrist, som ne-
kar Fadren och Sonen”. Här kan man visserligen icke undgå att igen-
känna en anspelning på dem, som icke ville erkänna Jesus vara den
utlofvade Herrans Smorde, eller åtminstone icke hans jemlike till vä-
sende och värdighet. Men uttrycken äro dock icke så bestämda, att
denna teckning kunde omedelbart ur dem’ träda läsaren till mötes. När
deremot det hos Ignatius heter: ”En är Gud, som uppenbarat sig sjelf
genom sin Son Jesus Christus, hvilken är hans eviga Adyog, icke fram-
gången ur Xsys”, så blifver dermed den förkastade läran genast indivi-
duelt påpekad, villfarelsen i sjelfva dess hjerta angripen, och allt i det
menskliga vetandet, som på samma grundförvillelse baserats, Gnosti-
cismen således med alla dess spekulativa förutsättningar, ställes på en
gång under hans förkastelsedom. Ett likartadt förhållande eger ock
rum i afseende på Christi menskliga natur. De ställen i N. Testam.,
der villfarelser i denna punkt synas angripas, äro 1 Joh. 4: 3: ”Hvar
och en ande, som icke bekänner, att Jesus Christus är kommen t köt-
tet, han är icke af Gud”, och 2 Joh. 7: ”Månge bedragare äro inkomna
i verlden, de som icke bekänna Jesum Christum vara kommen i köttet :
denne är bedragaren och antikrist”!). Sannolikast är visserligen, att
den gnostiska doketismen är den förvillelse, som på dessa ställen åsyf-
tas 2). Men uttrycken äro sådana, att det icke med full visshet kan
afgöras, antingen förkastelsen gällde dem, hvilka, såsom de gnostiska
Ebioniterna, nekade Jesu Gudom, eller dem, som wmed erkännande
deraf, nekade hans sanna mensklighet. Deremot, när af de ap. Fä-
derna verkligheten af Jesu mandom skall ådagaläggas, heter det, enligt
hvad vi ofvan anfört, t. ex. Ign. Ep. ad Smyrn. 2, sålunda: ”Allt detta
led han för vår skull. Och detta led han verkligt, såsom han ock
1) Jfr k. 1: 1—3. -
2) Jfr Dästerdieck, Die johanneischen Briefe t. d. st. Dorner a. st. p. 353.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
