Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Eganderätt till Grufvor. 13
Franska lagstiftningen, ursprungligen omfattande äfven Belgien,
gäller ännu, ehuru med vissa modifikationer, för detta på mineralier så
rika land.
Englands lagstiftning har deremot en från Tysklands och Frank-
rikes väsentligen afvikande charakter. Ursprungligen fanns i England,
likasom i öfriga europeiska stater en kronan tillkommande, bergsregalet
motsvarande, rätt, under namn af Royalty. Under tidens lopp har
dock denna Royalty, utom till guld, silfver och några vissa bergverk,
t. ex. tenngrufvorna i Cornwallis, m. fl., öfvergått till jordegaren. Denne
är således egare till de på hans område befintliga mineralier, och des-
sas bearbetande af någon annan än jordegaren sjelf beror på öfverens-
kommelse. Denna rättighet meddelas vanligen på ett visst antal år,
emot förbehåll af en viss afgift och rättighet till uppsigt öfver arbetet ’).
I Sverige var säkerligen, likasom hos andra folk, jordegaren ur-
sprungligen egare till de med hans grund förenade :mineralier. Ett så-
dant förhållande måste vara det ursprungliga, emedan det, enligt
eganderättens begrepp, är det naturligaste. Det upphör på en lägre
kultargrad genom de maktegandes tillgrepp af en del af jordegarens
tillhörighet, vid ett mera framskridet samhällsskick genom statens in-
tresse för produktionens befrämjande. Att grufvor här i landet under
medeltiden med eganderätt tillhört enskilde, bevisas af åtskilliga, ännu
i behåll varande, handlingar, hvilka innehålla öfverlåtelse af egande-
rätt till dylik egendom enskilde emellan 2). Sådana öfverlåtelser hade
naturligtvis icke kunnat ega rum, om ej grufvan varit föremål för en-
skildes eganderätt. Sannolikt, ehuru ej ur förf. bekanta handlingar be-
visligt 3), är dock att begreppet om regalrätt till grufvor redan under den
sednare delen af medeltiden här vunnit insteg. Om äfven den i 1354 års
) Wencel. a, st. sid. 197.
2) Br. 16 Juni 1288, hvarigenom Bisk. Peter tillbyter sig en åttondedel
i Kopparberget; Br. 29 Juli 1303, i hvilket Torkel Knutsson bortbyter
vissa lotter i Norbergs grufva; Br. 9 Jan. 1327, i hvilket Greger Magnusson
och hans hustru gifva till Predikarebröderne i Sigtuna ett skeppund koppar
af den lott de ega i Kopparberget; Br. 25 Jan. 1396 i hvilket bergsmän
sälja två bälgar med grufandel till Bisk. i Westerås. — Bo Jonsson egde
halfva Kopparberget. — De anförda brefven finnas i Diplomatarium Dale-
carlicum.
3) Väl förklarades i Beslut. i Nyköping 20 Sept. 1396 Kopparberget
med undantag af två bälgar, som tillhörde Bisk. i Vesterås, och Bo Jons-
sons andel tillhöra kronan, men om denna förklaring betecknade en kro-
nans eganderätt till berget, torde väl vara ovisst. Egde den verkligen en
sådan betydelse, så gällde den likväl endast ett enskildt malmberg, men
vore i alla fall anmärkningsvärd, såsom betecknande anspråkets tillvaro.
.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
