Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 Gustaf Kjollberg.
vansinne och att den förut bestående förvirringen, vid bestämmandet
af sjukdomsbegreppet, sålunda ytterligare blifvit ökad !). |
Från Melancholie skiljer sig vansinnet äfven under sitt depressions-
stadium genom ett visst sjelfförtroende, som ligger under och till en
del motiverar den smärtsamma affecten. Det är en känsla af sårad
egenkärlek, som här finnes på djupet, en tro på egen misskänd öf-
verlägsenhet, hvilket ej bör kunna förblandas med melancholikerns
sjelfförakt och brist på tillit till sig sjelf, om än de yttre sympto-
merna kunna förete någon likhet. Hvad åter angår likheten med Ma-
nien, så torde denna vara störst vid den period af sjukdomen då
symptomer af exaltation först börja visa sig, men att någon verklig
Manie ej heller då är för handen, synes bäst deraf, att ingen inter-
mittens inträder, utan exaltationen fortfar, under det den sjuke alltjemt
gäckas af sina falska föreställningar. Den allmänna förvirring och
våldsamma drift till förvända handlingar, som utmärka Manien, saknas
äfven, så att man till och med utan långvarig observation af sjukdo-
mens förlopp bör utan svårighet kunna komma till rätta med diagno-
sen, så vidt densamma afser Manien. Vida större svårigheter möta
deremot att i hvarje fall undvika en förvexling med Paralysie générale.
Men äfven vid denna äro de falska föreställningarne vida rörligare och
mera löpande än vid det egentliga vansinnet, fantasien är mera ut-
sväfvande, sjelfbelåtenheten mera obegränsad och den sjukes beteende
i allmänhet mera barnsligt och utan all sammanhållning af en ledande
och bestämmande tanke. Den största olikheten ligger dock deri, att
hos den vansinnige alla symptomer af fortskridande förlamning helt
och hållet saknas. Med Paranoia kan en förblandning endast mot
slutet af sjukdomens sista stadium komma i fråga, men så länge den
sjuke ännu bibehåller och uttalar den fasta öfvertygelsen om sitt per-
sonliga värde och sin individuela öfverlägsenhet i någon viss bestämd
rigtning, bör han ej kunna förvexlas med den förryckte, som ej mera
förmår uppfatta sig sjelf såsom ett personligt väsende.
Prodr. Stad. Sjukdomen inledes vanligen af någon tids depres-
sion, karakteriserad af minskad energie och allmän nedslagenhet, hvar-
under den sjuke går grubblande och missmodig omkring och i sitt
sinne hvälfver underliga tankar, som ej lemna honom ro, mén som
dock med en viss omsorg af honom döljas för hans omgifning.
Under denna tid är det mycket hos honom, som påminner om den in-
!) Jemf. Jacobi, Beobachtungen etc. I. 1830 p. 372;
Griesinger Path. u. Therap. d. psych. Krankh. pag. 316. Beyspiele von
Wahnsinn, XXXVI, XXXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
