Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om det Evangeliskt-Lutherska Skriftermålet, 65
i fråga. Om obotfärdighet, syndasäkerhet och förhärdelse emot san-
ningens ord visa sig hos skriftebarnet, så måste bindenyckeln an-
vändas. ”Clavis habet mandatum remittendi peccata his, qui con-
vertontur, et arguendi et excommunicandi tstos, qui nolunt converti”!).
Fråge vi nu, hvaruti bindenyckeln består, så svaras, att han är ett
det mest directa och omedelbara tillämpande af lagens tuktande
kraft på menniskans samvete?). Han delar i formelt hänseende
afösningens natur. Likasom Herren sjelf med en, så att säga, con-
centrerad verksamhet är tillstädes uti aflösningens nådesord, så är
Han det äfven uti bindenyckelns förfärande dom; om syndaförlå-
telsens gåfva direct och närgående likasom lägges ned hos den en-
skilda menniskan i och genom aflösningen, så blifver äfven Guds
vredes förtärande eld på det mest directa sätt närmad intill men-
sniskan i och genom de förskräckande orden: ”Dina synder äro dig
i behåll”. Aflösningen vill åt det tryckta och betungade samvetet
skänka en tröst, som det icke förmår hemta sig ur den allmänna
predikan; genom bindertyckeln skall hela tyngden af den oförsona-
de syndaskulden läggas på den säkres och obotfärdiges hjerta, att
han måtte drifvas till en bättring och omvändelse, hvartill den
allmänna predikan icke är mäktig att väcka honom. Att för den
enskilde uppenbara hans synder, att förskräcka och väcka till bot
samt sålunda förbereda för nådens anammande blifver således uppgif-
ten för ett skriftermål, der bindenyckeln användes.
Af Ordets tjenare skall skriftermålet förrättas. Under den för-
sta öfvervägande spiritualistiska perioden af sin reformatoriska verk-
samhet betonade Luther, såsom bekant är, alla kristnas prestadö-
me. I följd deraf var han också benägen att öfverlåta löse- och
bindenyckelns handhafvande åt hvilken erfaren kristendomsbroder
som helst. Det gällde för honom då ännu såsom någonting blott
tillfälligt, om syndaren bekände sina synder för och undfick aflös-
ning af en prest eller en lekman. Men i samma mån Luther och
hans kyrka kommo till en fastare åsigt om det kyrkliga embetets
betydelse och funno, att den allmänna kristna kallelsen icke är
tillräcklig för förvaltningen af nådemedlen i allmänhet och löse-
och bindenyckeln i synnerhet, skildes äfven det egentliga kyrkliga
striftermålet från det efter tröst sökande, förtroliga bjerteutgjutan-
det för en erfaren kristendomsbroder. Vi finna således i bekännelse-
3) Libri Symb. Vol I, pag. 199.
3) Jfr Hulterentsz, Den Kristliga Predikan, sid. 60. Anmärkas må, att ett bin-
daadei synden sker redan genom den allmänna predikan af lagen, likasom aflösning
iallmän mening försiggår redan genom det allmänna förkunnandet af e ne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
