Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Jordstyckning. 35
ställning förbättras, och i följd deraf det vanliga existensminimum ten-
dera att ökas, hvilken omständighet måste auses motverka arbetsklas-
sens förökande i högre grad, än tillväxten i näringsmedlen medgifver,
då det är ett allmänt begär hos individerna att ej blott sjelfva qvar-
hålla sig på den ståndpunkt i samhället, de en gång uppnått, utan äf-
ven att, så vidt möjligt är, förekomma, det deras barn skola blifva
nödsakade att nedsjunka från denna ståndpunkt. Det torde sålunda ej
kanna förnekas, att den lilla jordegaren i sjelfva besittningen af jorden
eger ett starkt motiv att undvika tidiga äktenskap och allt för stor af-
komma. För daglönaren deremot utgöres gränsen för hans familjs stor-
lek endast af hans förmåga att under minderårigheten uppföda sina
barn, då de derefter såsom daglönare enligt hans åsigt alltid komma i
lika fördelaktig belägenhet, som han sjelf. Ty hos bura mången daglönare
kunna vi förutsätta den utveckling, att han vid ingåendet af sitt gifter-
mål betänker, det storleken af hans familj i sin mån kommer att in-
verka på hela arbetsklassens framtida belägenhet? Erfarenheten från
flertalet af de länder, der den fria delbarheten af jorden sedan längre
tid tillbaka egt rum, bekräftar ock ifrågavarande förhållande: så är i
Frankrike och Belgien folkökningen långsammare än i de flesta andra
Enoropeiska länder.
Väl måste medgifvas att folkökningen och jordstyckningen få vissa
orter uppnått en sådan höjd, att en återgång till en i produktivt hän-
seende fördelaktigare fördelning af jorden ’måste vara förenad med stora
svårigheter; men en sådan återgång kan endast åstadkommas enligt de
allmänna naturliga lagarne för befolkningens reglerande genom en all-
män sträfvan hos folket att förbättra sin belägenhet. Fåfängt skall
man försöka att genom positiva lagbud åstadkomma denna förbättring
eller förekomma det tillstånd, som gör denna förbättring nödvändig.
Ty om man ock genom lagens stadgande kan förhindra egendomens
sönderstyckande i smärre parceller, hvad hjelper detta ett folk, som
sjelft är oförmöget att bålla sitt antal i jemvigt med sina tillgångar?
Väl hindras genom stadgandet af ett minimum, under hvilket jorden ej
får styckas, uppkomsten af egare till de allt för små parcellerna, men
huru skall staten utan att helt och hållet förinta individernas sjelf-
verksamhet kunna förhindra uppkomsten af förpaktare på dessa små
jordlotter? Och att fattigdomen och eländet är mycket större bland
förpaktare af jordlotter, hvilka understiga arbetsminimum, än bland
egare af sådana, torde ej behöfva något bevis. Lika litet kunna öfriga
inskränkningar, hvarigenom man sökt förekomma jordens öfverdrifna
styckning, såsom inrättande af fideikommiss, olika arfsordning, vissa
Jjordegendomars slutenhet o. s. v., förhindra uppkomsten af ett prole-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
