Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om causalitetsbegreppet. 13
begrepp räknar man vanligen causalitetsbegreppet. Måste man nu en-
ligt Hume förneka hvarje begrepps allmängiltighet och nödvändighet,
så se vi redan här, huru ett tvifvel på causalitetsbegreppets allmän-
giltighet och nödvändighet hos bonom lätt kunde uppstå. Det är näm-
ligen klart, att ett förnekande af detta begrepps nödvändighet är en
conseqvent följd af en sådan kunskapstheori, enligt hvilken både inne-
hållet och formen i kunskapen skola härledas ur yttre intryck !).
Aro sålunda enligt Hume sinnet, minnet och inbillningskraften de
enda kunskapsförmögenheterna hos det menskliga medvetandet, och
kallas den förras bestämningar intryck, de sednares åter idéer, så
kan den menskliga kunskapen, hvilken alltid utgöres af en samman-
fattning af mångfaldiga momenter till en enhet, bestå i antingen en
sammanbindning af intryck eller en s&ammanbindning af idéer?). Sam-
manbindningen af intrycken, hvarigenom en kunskap om erfarenheten
ensamt kan vinnas, kan antingen vara af mera tillfällig och föränder-
lig eller af mera constant och oföränderlig beskaffenhet. Det är blott
i det sednare fallet, man om dem kan sägas erhålla en verklig kun-
skap. En mera constant och oföränderlig sammanbindning emellan
intrycken kan endast under det vilkoret ega rum, att ett sinnligt ting
eller tillstånd uppfattas i förhållande af verkan af eller orsak till ett
annat sinnligt ting eller tillstånd. Genom begreppet orsak och verkan
eller genom causalitetsbegreppet skulle alltså en verklig kunskap om
tingen vara möjlig 3).
Härmed är ock problemet för Hume’s kunskapstheoretiska under-
sökningar gifvet. Detta måste blifva att uppvisa causalitetens grund
och källa i det menskliga medvetandet. Men innan detta uppvisande
!) Ett undantag från detta förnekande af förståndet såsom en förmåga
af allmängiltiga och nödvändiga begrepp synes ega rum hos Hume, då
han tillerkänner de mathematiska begreppen, isynnerhet de arithmetiska,
allmängiltighet och nödvändighet. Jfr Of the understanding Part III. Sec-
tion I. (Works I. p. 100— 01); Inquiry, Section IV. (Works IV. p. 32— 33).
Men huru litet detta antagande af de mathematiska begreppens oföränder-
lighet öfverensstämmer med Hume’s principer, har isynnerhet Kant visat.
Jfr Kritik der reinen Vernunft von G. Hartenstein, Leipzig 1853, p. 46—48.
2) Inquiry, Section IV. (Works IV. p. 32).
3) Hume antager jemte causalitetsförhållandet tvänne andra sätt att com-
binera gifna företeelser, hvarigenom dock endast en factisk kunskap vinnes,
nämligen efter deras likhet och efter deras angränsning i tid och rum, men
för möjligheten af dessa sammanbindningar förutsättes causalitetsförhållandet.
Jfr Of the understanding Part I Section IV, Part IIL Section IL (Works I.
p. 26—29, 103—105); Inquiry, Section III, Section IV, Section VIL Part
IL (Works IV. p. 24—26, 34, 89—90).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
