Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10 KAPITLET. Om jordfästning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 10 KAPITLET
v. 3. Se, grafven öppnas och din vän
Uti dess djup försvinner! Han kommer ej
till dig igen, Men snart du honom hinner.
Snart hvila våra kalla ben, Och sommarns
tiakt och solens sken Skall dem ej mera lifva.
v. 4. Men Han, som oss till lifvet väckt,
Skall undanvälta stenen Och lifva med sin
Andes fläkt En gång de kalla benen. Vid
skenet af hans härlighet Skall ära och
odödlighet Hans trogna barn bekröna.
v. 5. O, må vi här till Guds behag Så
redeligen vandra,, Att i vår Faders hus en
dag Vi åter se hvarandra. Den frommes
pröfning är ej lång: Hans död är blott en
öfvergång Till rätta lifvets njutning.
492: 1. Nu tystne de klagande ljuden,
Och stille sig tårarnas flöden! Till lif och
odödlighet bjuden Är mänskan af Gud genom
döden.
v. 2. Hvad säga de fredliga vårdar?
Hvad är det, som runorna lofva? »De sälla,
som bo i Gads gårdar, De äro ej döda: de
sofva.»
v. 3. Begärens och stormarnas ilar Och
jordiska sorgen och fröjden, De störa ej
stoftet, som hvilar, Ej anden, som lefver i
höjden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
