Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Artisten på modet - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•284
»Herre gud. Aldrig kunde jag tro, att det skulle
vara så omständligt att porträttera en människa. »
Det låg någonting spefullt i tonen, hvarmed hon
sade detta, och det retade Lars.
»Så är det ändå,» svarade han tämligen kärft,
»annars går man till fotografen. Han säger bara:
fröken får lof att se glad ut — och därmed är den
saken klar.»
»Nå men Lars vill väl inte, att jag skall se led-
sen ut, för att mitt inre skall komma fram?»
»Hvarför kan inte Signe säga du till mig?»
»Därför att Lars säger Signe till mig. Som man
ropar i skogen får man svar,» sade hon med förställdt
allvarlig ton.
»Får jag säga du då?»
»Jag tyckte, att vi kommo öfverens om det.»
Lars drog några raska penseldrag, han höll fort-
farande på med håret.
»Burra upp håret litet framme i pannan.»
»Så här?»
»Litet till, om jag får be. — Nej inte på det
sättet ! »
»Burra upp det själf då. Jag kan inte veta, hur
Lars vill ha det.»
Han lade bort paletten, behöll penslarne kvar i
vänstra handen och kom fram till henne. Sedan
ordnade han med högra handen helt lätt om hennes
hår vid tinningarna och i pannan, och sade medan
han höll på med det:
»Det borde vara förbjudet att ha ett sådant
där hår.»
»Är det så fult då?» frågade hon leende och såg
på honom helt öppet med sina stora ögon.
»Nej tvärtom, men det är nästan omöjligt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
